OSPF-area koncept

I OSPF (Open Shortest Path First) är en av de grundläggande designprinciperna att dela upp ett stort nätverk i flera mindre areor. Detta görs för att optimera och effektivisera routing-processen. Nedan följer några centrala punkter om syftet och funktionerna för OSPF-areor:

Syfte med OSPF-areor

  • Skalbarhet: Genom att dela upp ett stort nätverk i mindre areor reduceras mängden routing-information som varje router behöver hantera. Detta minskar både minnes användningen och processor belastningen på routrarna.
  • Minimerade Routing-uppdateringar: OSPF-areor minskar mängden routing-trafik som skickas över nätverket eftersom routing-uppdateringar kan begränsas till den area där en förändring sker, istället för att sprida dem över hela nätverket.
  • Organisatorisk Flexibilitet: Olika areor kan konfigureras för att motsvara olika administrativa eller geografiska behov inom en organisation, vilket möjliggör bättre kontroll över trafikflödet och säkerhetspolicyn.

OSPF-areor typer

  • Backbone Area (Area 0): Detta är kärnan i ett OSPF-nätverk. Alla andra områden måste vara direkt eller indirekt anslutna till ryggrads arean. Det underlättar kommunikation mellan de olika areor.
  • Non-backbone Areas (Normal Areas): Dessa är standard-areor som inte har speciella restriktioner eller funktioner. De kan innehålla både interna och externa länkar.
  • Stub Areas: Dessa områden är utformade för att minska mängden extern routing-information som passerar genom. I en stub area annonseras externa rutter som en default-rutt.
  • Totally Stubby Areas: En vidareutveckling av stub areas där även inter-area rutterna sammanfattas till en enda default-rutt. Detta minimerar LSDB-storleken ytterligare inom området.
  • Not-So-Stubby Areas (NSSA): Dessa tillåter import av externa rutter i en stub area genom att använda externa LSA (Type 7), vilka sedan konverteras till Type 5 LSA när de lämnar arean.

OSPF Area Operationer

Area Border Routers (ABR): Dessa routrar ansvarar för att förmedla trafik mellan ryggrads-arean och de anslutande areor. De sammanfattar också information om nätverken inom sitt område för att presentera för andra areor.
Autonomous System Boundary Routers (ASBR): Dessa routrar kopplar OSPF till andra routing-protokoll och ansvarar för att sprida extern routing-information inom OSPF-nätverket.
Att dela upp ett OSPF-nätverk i areor hjälper till att hålla nätverkskomplexiteten hanterbar, även när nätverket expanderar, och det förbättrar också den övergripande prestandan och effektiviteten i OSPF-routing.