Hackare är en vanlig term som används för att beskriva en ”hotaktör”. Ursprungligen refererade termen till någon som var en skicklig datoranvändare, såsom en programmerare, och en hack var en smart lösning till brister i systemet. Termen utvecklades senare till det vi känner till idag.

Hackartyper

• White Hat-Hackare – etiska hackare som använder sina kunskaper för lagliga och säkerhetsfrämjande syften. De genomför penetrationstester med tillstånd för att identifiera sårbarheter i system och nätverk. Upptäckta säkerhetsbrister rapporteras till ansvariga så att de kan åtgärdas innan de utnyttjas av angripare.
• Gray Hat-Hackare – individer som rör sig i gråzonen mellan lagligt och olagligt beteende. De kan utföra handlingar som bryter mot lagar eller regler, till exempel att få tillgång till ett system utan tillstånd. Samtidigt är deras avsikt oftast inte att tjäna pengar eller orsaka skada. En gray hat-hackare kan exempelvis upptäcka en sårbarhet i ett nätverk genom att aktivt testa systemet utan tillåtelse. Därefter kan personen välja att informera organisationen om bristen, ibland utan att begära ersättning.
• Black Hat-Hackare – oetiska brottslingar som komprometterar dator- och nätverkssäkerhet för personlig vinning eller av skadliga skäl, såsom att attackera nätverk.

Hackarnas Utveckling

Hacking har sina rötter redan på 1960-talet, då så kallad phone phreaking uppstod. Det handlade om att använda ljudfrekvenser för att manipulera telefonsystem. På den tiden styrdes telefonomkopplare av olika toner som motsvarade specifika funktioner. Tidiga hackare upptäckte att de kunde återskapa dessa toner, till exempel med en visselpipa, och därigenom lura systemet att ge dem tillgång till kostnadsfria långdistanssamtal.

Under mitten av 1980-talet började datorer kopplas upp mot nätverk via uppringningsmodem. Detta öppnade nya möjligheter för hackare. De utvecklade så kallade war dialing-program, som automatiskt ringde upp telefonnummer inom ett visst område i syfte att hitta anslutna datorer. När en sådan dator identifierades användes olika verktyg för att försöka knäcka lösenord och få obehörig åtkomst.

Vanliga typer av hackare

Nedan följer några centrala begrepp och kategorier av hackare:

• Script Kiddies – Oerfarna användare, ofta ungdomar, som använder färdiga verktyg och skript för att genomföra attacker. De har begränsad teknisk kunskap och agerar sällan med ekonomisk vinning som mål
• Vulnerability Broker – Personer, ofta inom gråzonen (gray hat), som identifierar sårbarheter och rapporterar eller säljer denna information vidare till leverantörer eller andra aktörer, ibland i utbyte mot ersättning.
• Hacktivister – Hackare som drivs av politiska eller ideologiska motiv. De använder tekniska angrepp för att påverka opinionen, till exempel genom att publicera information, sprida budskap eller genomföra attacker mot organisationer och myndigheter.
• Cyberbrottslingar – Kriminella aktörer (black hat) som använder hacking för ekonomisk vinning. De kan arbeta individuellt eller som en del av organiserade cyberbrottsnätverk.
• Statssponsrade hackare – Hackare som stöds av stater och arbetar för nationella intressen. De kan ägna sig åt spionage, sabotage eller informationsinhämtning riktad mot andra länder, organisationer eller företag.

Cyberbrottslingar

Det uppskattas att cyberbrottslingar varje år stjäl miljardbelopp från både privatpersoner och företag. De verkar inom en omfattande underjordisk ekonomi där verktyg och tjänster för attacker köps, säljs och byts. I denna miljö handlas bland annat:

• Attackverktyg – Program eller skript som används för att genomföra attacker, t.ex. skanning, intrång eller överbelastningsattacker.
• Kod för zero day-exploateringar – Skadlig kod som utnyttjar tidigare okända sårbarheter innan de har upptäckts och åtgärdats.
• Botnätstjänster – Nätverk av infekterade datorer som fjärrstyrs av en angripare för att utföra attacker, t.ex. DDoS.
• Banktrojaner och keyloggers – Skadliga program som stjäl känslig information; banktrojaner riktar sig mot finansiella uppgifter, medan keyloggers registrerar tangenttryckningar (t.ex. lösenord).

Cyberbrottslingar handlar även med stulen information, såsom personuppgifter och immateriella rättigheter.

Nedan följer några exempel på grupper och aktörer inom cyberområdet:

• Hacktivister – Hacktivistgrupper, som Anonymous och Syrian Electronic Army, drivs ofta av politiska eller ideologiska motiv. Även om de inte alltid är välorganiserade kan de orsaka betydande störningar för både företag och myndigheter. De använder ofta relativt enkla och fritt tillgängliga verktyg.
• Statssponsrade Hackare – Dessa aktörer arbetar på uppdrag av stater och utvecklar avancerade, skräddarsydda attacker. De utnyttjar ofta tidigare okända sårbarheter, så kallade zero day-sårbarheter. Ett känt exempel är Stuxnet, ett skadeprogram som användes för att sabotera Irans kärntekniska anläggningar.