sdsdsdsd
Nu när vi har förstått skillnaden mellan seriell och parallell dataöverföring, och varför seriell kommunikation är det naturliga valet i WAN, är det dags att titta på hur själva kommunikations flödet organiseras logiskt. Det handlar alltså inte längre om hur bitarna rör sig fysiskt över en länk, utan hur nätverket som helhet hanterar kommunikationen – från sändare till mottagare. För att göra det behöver vi förstå skillnaden mellan kretskopplad och paketförmedlad kommunikation.
Kretskopplad och paketförmedlad kommunikation i WAN
När vi talar om WAN-tekniker är det viktigt att förstå de två grundläggande kommunikationsmetoderna som används: kretskoppling och paketförmedling. De bygger på helt olika principer för hur data skickas över ett nätverk, och de lämpar sig för olika typer av trafik.
Kretskopplad kommunikation
I en kretskopplad (Circuit-Switched) kommunikation skapas en dedikerad förbindelse mellan avsändare och mottagare innan någon data överförs. Det här är samma princip som användes i det gamla telefonnätet, där varje samtal upprättade en tillfällig ”linje” som reserverades för just det samtalet under hela konversationen.
Till exempel, när en användare ringde ett samtal från en fast telefon, användes telefonnumret för att sätta upp en tillfällig krets genom växlarna. Denna krets förblev aktiv under hela samtalet, och all rösttrafik skickades över exakt samma väg – även under tystnader eller pauser.
Detta innebär att hela den reserverade bandbredden stod till användarens förfogande, oavsett om data faktiskt skickades. Det är just detta som gör kretskoppling ineffektiv för modern datakommunikation, där mängden data varierar kraftigt över tid.
Trots sina begränsningar var kretskoppling länge standarden i WAN-sammanhang, framför allt genom tekniker som PSTN (Public Switched Telephone Network) och ISDN (Integrated Services Digital Network). Båda dessa användes för både röst och data, men saknar den flexibilitet som krävs för dagens nätverkstrafik.
Paketförmedlad kommunikation
I motsats till kretskoppling arbetar paketförmedlad (Packet-Switched) kommunikation efter en helt annan princip. Här delas datan upp i mindre paket, som var och en skickas oberoende av de andra, ofta via olika vägar genom nätverket. Det behövs alltså ingen fast förbindelse i förväg – istället används den befintliga infrastrukturen mer dynamiskt.
Fördelen med detta tillvägagångssätt är att flera användare kan dela samma nätverksresurser, vilket gör det mycket mer kostnadseffektivt och skalbart. Eftersom resurserna bara används när data faktiskt skickas, kan nätverket hantera många samtidiga anslutningar utan att behöva reservera kapacitet i förväg.
Det finns dock utmaningar med paketförmedling. Eftersom paketen kan ta olika vägar kan de anlända i olika ordning, med olika fördröjningar – så kallad latens och jitter.
- Latens – På svenska kallas det fördröjning, tiden det tar för ett datapaket att färdas från avsändare till mottagare. Mäts i millisekunder (ms).
- Jitter – Variation i fördröjning, alltså hur ojämn överföringstiden är mellan flera paket. Det är särskilt kännbart vid realtids applikationer som röst- och videokommunikation. Men tack vare förbättrade tekniker som QoS (Quality of Service) och buffert-hantering är det idag fullt möjligt att uppnå högkvalitativ överföring av röst och video även i paketförmedlad nätverk.
Exempel på paketförmedlade WAN-tekniker inkluderar moderna lösningar som Metro Ethernet och MPLS (Multiprotocol Label Switching). Äldre tekniker som Frame Relay och ATM (Asynchronous Transfer Mode) förekommer också, men används alltmer sällan idag på grund av att de har ersatts av mer effektiva och flexibla lösningar.
sdsdsdsd