Länkstatus routing-protokoll, såsom OSPF och IS-IS, används vanligtvis som interna gateway-protokoll (IGP) inom autonoma system (AS) nätverk. Dessa protokoll är ansvariga för att skapa och upprätthålla en detaljerad bild av nätverkstopologin inom AS-nätverket genom att utbyta information om länkstatus mellan routrar.

Å andra sidan används Exterior Gateway-Protokoll (EGP) som Border Gateway Protocol (BGP) för att hantera kommunikationen mellan olika autonoma system. BGP är det primära protokollet som används för att utbyta routing-information mellan olika AS-nätverken och avgöra bästa vägar för trafiken att ta mellan dem.

Så sammanfattningsvis används IGP för intern kommunikation inom ett AS-nätverk och använder vanligtvis länkstatus routing-protokoll för att bygga och upprätthålla nätverkstopologin. EGP, såsom BGP, används för extern kommunikation mellan olika autonoma system och hanterar utbyte av routing-information mellan dem.

Autonoma System – AS

Ett autonomt system (AS) är en samling nätverk som administreras som en enhet och identifieras med ett unikt AS-nummer, vilket varierar från 1 till 65535. Genom att tilldela varje AS ett unikt nummer kan man särskilja olika autonoma system från varandra. AS fungerar som en gräns för utbredningen av routing-protokoll och avgör hur långt routing-informationen tillåts att spridas. Dessutom möjliggör AS filtrering av routing-information innan den överförs till andra autonoma system.

Precis som IP-adresser är AS-numren uppdelade i två typer: Privata och Publika (Offentliga).

• Publika AS-nummer – används mellan AS-nätverk på internet och ansluts samman med hjälp av routing-protokollet BGP. IANA (Numbers Authority) kontrollerar de Offentliga AS-numren.
• Privata AS-nummer – används för att dela upp det interna nätverket i mindre nätverk. Vilket som helst privat AS-nummer kan användas i de interna nätverken så länge de inte är anslutna till det offentliga nätverket.

Länkstatus routing-protokoll

Vid länkstatus routing konstruerar varje router sin egen interna karta över nätverkstopologin. När en router blir aktiv skickar den meddelanden med förfrågningar om nätverket där routern befinner sig. Routern skickar också meddelanden som innehåller information om sina egna nätverk. På detta sätt bygger routrarna en fullständig karta över nätverkstopologin, som används för att välja den bästa vägen.

Länkstatus routing-protokoll reagerar snabbt på nätverksförändringar. Genom periodiska och triggade uppdateringar hålls aktuell information för varje länk (förbindelse mellan routrar). Triggade uppdateringar skickas direkt till andra routrar utan att vänta på periodiska uppdateringar. Denna mängder av uppdateringar behövs för att säkerställa att alla routrar uppdaterar sin databas innan de uppdaterar routetabellen.

Dessutom stöder länkstatus routing-protokoll VLSM (Variable Length Subnet Masks), vilket gör att routrar kan känna igen och vidarebefordra trafik till delnät inom ett nätverk. Till skillnad från de flesta distansvektor routing-protokoll inkluderar länkstatus routing-protokoll nätmasken i uppdateringarna. Detta möjliggör att routrar tydligt kan identifiera det exakta delnätet att vidarebefordra trafiken till. Detta kallas också för classless routing.

Alla länkstatus routing-protokoll måste bygga och underhålla tre separata tabeller, även kända som databaser: Grannskapstabellen (även känd som Adjacency-databasen eller Neighbor), topologikartan (även känd som Link State databasen) och routing-tabellen (även känd som Forwarding databasen).

OSPF-protokollet är ett exempel på ett länkstatus routing-protokoll och används för att hantera nätverkstrafik (routing) i stora nätverk eller AS-nätverk.