Eftersom vi redan har tittat på hur kretskopplad teknik fungerar – det vill säga att en dedikerad förbindelse upprättas mellan två enheter under hela kommunikationen – är det nu dags att gå vidare och förklara de olika anslutningsalternativ som finns tillgängliga i ett traditionell WAN.

Kretskopplade alternativ

Kretskopplade WAN-förbindelser tillhandahålls av den traditionella telefonin, PSTN (Public Switched Telephone Network). Anslutning mellan kundens utrustning och telestationen (CO) består oftast av kopparkabel. Det finns två äldre alternativ:

PSTN – Public Service Telephone Network

En uppringd (dialup) WAN-anslutning utnyttjar det vanliga telefonnätet. Genom att använda ett röstbands modem omvandlas digital data till analoga signaler och tillbaka igen. På grund av anslutningens fysiska egenskaper är hastigheten begränsad till under 56 kbps. Detta är idag en föråldrad teknik men kan fortfarande användas i områden där inga andra alternativ finns.

ISDN – Integrated Services Digital Network

ISDN är en annan krets-kopplingsteknik som gör att PSTN-anslutning (så kallad på engelska local loop) kan bära digitala signaler, vilket möjliggör högre kapacitet än vanlig uppringd anslutning. ISDN stödjer datahastigheter mellan 45 kbps och 2,048 Mbps. ISDN har dock i stort sett ersatts av snabbare bredbandstjänster som DSL och används numera sällan.

Paketförmedlade alternativ

Till skillnad från kretskoppling, där varje förbindelse kräver en dedikerad linje, delar paketförmedlade nätverk kapaciteten mellan flera användare. Data delas upp i paket som skickas över ett gemensamt nät. Det finns två äldre (legacy) alternativ för paketförmedlad WAN-kommunikation:

Frame Relay

Frame Relay är en enkel WAN-teknik på lager 2 (Data Link) och klassas som NBMA (Non-Broadcast Multi-Access). Den används för att koppla samman företagsnätverk via en enda routerport med flera PVC (Permanent Virtual Circuits). Dessa PVC används för att bära både röst- och datatrafik och stöder hastigheter upp till 4 Mbps, ibland mer.

Permanenta virtuella kretsar identifieras med en DLCI (Data-Link Connection Identifier), vilket möjliggör tvåvägskommunikation mellan enheter.

Idag har Frame Relay till stor del ersatts av Metro Ethernet och internetbaserade lösningar.

ATM – Asynchronous Transfer Mode

ATM är en annan äldre WAN-teknik som kan transportera röst, video och data över både privata och publika nätverk. ATM bygger på cell-baserad överföring – varje cell är alltid 53 byte lång, där 5 byte är header och 48 byte är nyttolast.

Den fasta cellstorleken gör ATM särskilt lämpligt för tidskänslig trafik som röst och video, eftersom sådana små och frekventa dataströmmar kan skickas direkt – utan att behöva vänta på att andra större datapaket ska överföras först, vilket annars kan orsaka fördröjningar.

Men ATM är mindre effektiv än Frame Relay: varje cell har relativt mycket overhead, och extra resurser krävs för att sätta ihop segmenterade nätverkspaket. En ATM-förbindelse kan behöva upp till 20 % mer bandbredd än en motsvarande Frame Relay-lösning.

ATM används sällan idag och har i stort sett ersatts av Metro Ethernet och andra moderna alternativ.