Under 1980-talet började många organisationer bygga lokala nätverk (LAN). Snart uppstod behovet att koppla samman dessa LAN över flera geografiska platser. Lösningen blev att ansluta nätverken till en tjänsteleverantörs lokala loop, vilket är den fysiska förbindelsen mellan kundens plats och leverantörens nätverk.
Detta gjordes ofta med:
- Dedikerade linjer (t.ex. hyrda förbindelser)
- Kopplade tjänster (t.ex. via uppringt modem)
Illustrationen nedan visar exempel på dessa äldre WAN-anslutningar.
Observera: Det finns flera olika sätt för ett företags nätverk att ansluta sig till en operatör via den lokala loopen. Dessa WAN-anslutningar varierar i teknik, bandbredd och kostnad. Varje alternativ har sina specifika för- och nackdelar. Det är viktigt att vara bekant med dessa tekniker vid nätverksdesign.
Vanlig WAN-terminologi
När man tidigare behövde en permanent, dedikerad förbindelse till WAN, användes kopparkablar i punkt-till-punkt-länkar. Dessa skapade en fördefinierad kommunikationsväg från kundens nätverk till leverantörens. Förbindelserna hyrdes av en tjänsteleverantör och kallades hyrda linjer (leased lines), eftersom organisationen betalade en månatlig avgift för att använda dem.
Hyrda linjer har funnits sedan 1950-talet och kallas därför också för hyrda kretsar, seriella länkar, punkt-till-punkt-förbindelser eller T1/E1– och T3/E3-linjer – beroende på var i världen man befinner sig.
Dessa linjer finns i olika fasta kapaciteter och priset bestäms vanligtvis av önskad bandbredd samt avståndet mellan ändpunkterna.
Kapacitet i seriella länkar över koppar
Det finns två vanliga system för att beskriva den digitala kapaciteten i kopparbaserade seriella länkar:
- T-carrier – används i Nordamerika. T1 ger upp till 1,544 Mbps, och T3 upp till 43,7 Mbps.
- E-carrier – används i Europa. E1 ger upp till 2,048 Mbps, och E3 upp till 34,368 Mbps.
Obs: Koppar-infrastrukturen har till stor del ersatts av optisk fiber. I fiberoptiska nätverk används istället Optical Carrier (OC)-hastigheter för att beskriva överföringskapaciteten.
Tabellen nedan sammanfattar de viktigaste fördelarna och nackdelarna med att använda hyrda linjer som WAN-lösning.
| Fördelar | |
|---|---|
| Enkelhet | Punkt-till-punkt-förbindelser kräver minimala kunskaper för att installera och underhålla. |
| Kvalitet | Punkt-till-punkt-förbindelser erbjuder vanligtvis hög kvalitet om tillräcklig bandbredd finns. Den dedikerade kapaciteten eliminerar fördröjningar (latency) och jitter mellan ändpunkterna. |
| Tillgänglighet | Konstant tillgänglighet är avgörande för vissa tillämpningar, exempelvis e-handel. Punkt-till-punkt-förbindelser ger permanent och dedikerad kapacitet, vilket är nödvändigt för VoIP och video över IP. |
| Nackdelar | |
| Kostnad | Punkt-till-punkt-förbindelser är generellt den dyraste typen av WAN-anslutning. Kostnaden kan bli hög när många platser ska kopplas samman över långa avstånd. Varje ände kräver dessutom ett gränssnitt i routern, vilket ökar utrustningskostnaden. |
| Begränsad flexibilitet | WAN-trafik varierar ofta, men hyrda linjer har fast kapacitet. Bandbredden matchar sällan behovet exakt. Ändringar kräver i regel att ISP gör ett platsbesök för att justera kapaciteten. |