I den här lektionen tittar vi närmare på två av de vanligaste teknikerna för bredbandsanslutning i Sverige: kabelnät och fiberoptik. Båda används för att leverera tjänster som internet, TV och telefoni – men de skiljer sig åt i hur de är uppbyggda, hur hög kapacitet de kan erbjuda, och hur de påverkas av antalet användare.

Vi börjar med kabelteknik, som baseras på koaxialkabel från TV-nätet och använder standarden DOCSIS för att överföra data. Sedan går vi vidare till fiberteknik, där FTTx-modeller visar hur fiber kan dras hela vägen till hemmet, till byggnaden eller bara till ett område – beroende på kostnad, infrastruktur och behov.

Kabelteknik

Internetbaserade kabelteknik är en högkapacitetsanslutning som alltid är aktiv (always-on), och som använder koaxialkabel från kabelleverantören för att ge IP-baserade tjänster till användaren. Precis som DSL är kabel ett vanligt alternativ för privatpersoner, men används också av företag för att möjliggöra distansarbete.

Moderna kabelnät i Sverige (ofta kallade fibernät med koaxial i sista sträckan) erbjuder ett brett utbud av tjänster – bland annat:

• Snabbt bredband
• Digital-TV
• IP-telefoni för hushåll

DOCSIS – Data Over Cable Service Interface Specification

DOCSIS är den internationella standard som möjliggör överföring av höghastighets data via befintliga kabel-TV-nät. Den används även av svenska operatörer som Com Hem (nu Tele2) och andra bredbandsleverantörer som använder koaxialteknik.

Hybrid Fiber-Coax (HFC)

Operatörer bygger ofta ut hybridnät som kombinerar fiberoptik och koaxialkabel – det kallas HFC-nätverk (Hybrid Fiber-Coaxial). Fiber används i de större delarna av nätet, från operatörens huvudstation (headend) till områdets optiska nod. Från noden till användarens hem används koaxialkabel, som transporterar RF-signaler (radiofrekvens) till kabelmodemet.

HFC-nätverk kan illustreras som följande:

I figuren ser vi hur en optisk nod konverterar ljussignaler från fibern till RF-signaler som går vidare i koaxialkabeln till användarens kabelmodem.

Operatörens huvudstation innehåller databaser och infrastruktur som krävs för att ge tillgång till internet. Där finns även en CMTS (Cable Modem Termination System) – den fungerar som kommunikationspunkt mellan alla kunders kabelmodem och internet.

Till skillnad från DSL, där varje användare har en egen kopparlina, är kabelnätet ett delat medium. Alla abonnenter i ett område delar på samma bandbredd – vilket innebär att hastigheten kan påverkas när många är online samtidigt, t.ex. på kvällstid.

Optisk fiber

Många kommuner, städer och internetleverantörer i Sverige har investerat i att dra fiberoptisk kabel hela vägen till slutanvändaren. Denna teknik kallas gemensamt för FTTx – Fiber To The x, där x kan stå för olika slut-förbindelser beroende på hur nära användaren fibern går.

Vanliga FTTx-varianter:

FTTx-varianter finns för att kunna anpassa fiberanslutningar till olika typer av byggnader, områden och inklusive budgetar – utan att behöva välja mellan ”allt eller inget”.

• FTTH – Fiber to the Home (fiber till hemmet) – Fibern går hela vägen till bostadens gränspunkt (ofta ett mediaskåp eller teknikskåp).
  Tjänster som internet, kabel-TV och telefoni levereras via tekniker som passiva optiska nät (PON) eller punkt-till-punkt Ethernet – direkt från operatörens central. Detta är den vanligaste modellen i svenska villaområden.
• FTTB – Fiber to the Building (fiber till byggnaden) – Fibern når fastighetens gräns, t.ex. till källaren i ett flerfamiljshus. Därifrån går anslutningen vidare till varje lägenhet via exempelvis Ethernet-kabel, koaxial eller telefonledning beroende på fastighetens interna nät.
• FTTN – Fiber to the Node/Neighborhood (fiber till nod eller område) – Fibern går till ett skåp i området (optisk nod), där signalen omvandlas och skickas vidare till hushållen via kopparledning eller koaxialkabel. Detta är vanligare i äldre områden eller där full fiberutbyggnad inte är klar.

Prestanda och framtidssäkerhet

FTTx ger den högsta bandbredden av alla bredbandslösningar, och möjliggör mycket höga hastigheter både uppströms och nedströms – särskilt i FTTH-lösningar.
Det är också den mest framtidssäkra tekniken, eftersom kapaciteten enkelt kan skalas upp utan att byta ut själva fibern.

Här nedan ett jämförelse mellan DSL, kabel, och fiberteknik:

Nu har du fått en översikt över två viktiga trådbundna tekniker för internetåtkomst: kabelnät med koaxialkabel och fiberoptik med olika FTTx-varianter. Du har sett hur de används i praktiken, hur de påverkar bandbredd och prestanda, samt hur infrastrukturen kan se olika ut beroende på bostadsform och geografi.

I nästa lektion lämnar vi kabeln bakom oss och fokuserar på trådlösa internetlösningar, såsom 3G, 4G, 5G och satellit – alternativ som är särskilt viktiga där kabel eller fiber inte är tillgängligt, och som spelar en nyckelroll för mobil uppkoppling och bredband i glesbygd (få människor utspritt över en stor yta).