DSL anslutningar

I föregående lektion gick vi igenom grunderna i DSL-teknik – hur den fungerar, hur bandbredden fördelas över kopparledningar och vad som påverkar överföringshastigheten. Nu är det dags att se hur DSL-anslutningar ser ut i verkligheten.

Låt mig börja med följande illustration:

Illustrationen visa en DSL-modem i hemmet som konverterar datatrafiken till DSL-signaler och som skickas över telefonlinan till en DSLAM (DSL Access Multiplexer) hos operatören. DSLAM sitter ofta i telestationen (Central Office) och tar emot signaler från många användare samtidigt. Den samlar ihop anslutningar och skickar dem vidare mot internet via operatörens IP-nätverk.

Fördel jämfört med kabelteknik:

DSL är inte ett delat medium – varje abonnent har en egen kopparlina till DSLAM. Det betyder att grannars internetanvändning inte påverkar varandra, förutsatt att operatörens anslutning inte är överbelastad.

DSL och PPP

Traditionellt har Point-to-Point Protocol (PPP) använts i telefonibaserade nätverk som dial-up och ISDN. Den används fortfarande i många DSL-lösningar tack vare att PPP:

  • Ger autentisering av användaren (t.ex. via användarnamn och lösenord)
  • Tilldelar offentliga IPv4-adresser
  • Har funktioner för att mäta länkens kvalitet

Eftersom Ethernet inte stöder PPP direkt används istället PPPoE (PPP over Ethernet) i DSL-nätverk.

PPPoE-klient i värddatorn

Som visas i figuren kör datorn en PPPoE-klient för att få en publik IP-adress från en PPPoE-server hos internetleverantören. Klient-programmet använder PPPoE (PPP over Ethernet) för att kommunicera med DSL-modemet. Modemet skickar sedan PPP-trafiken vidare till leverantören.

Begränsningar i denna topologi:

  • Endast en enhet åt gången kan använda uppkopplingen.
  • Det finns ingen router mellan klienten och internet, vilket innebär att det saknas brandvägg och NAT som normalt skyddar det lokala nätverket.

Detta är en enkel lösning som kan fungera i hem med endast en enhet, men det är inte en säker eller skalbar lösning. Det visar också tydligt varför PPPoE ofta används tillsammans med en router i praktiken.

PPPoE-klient i en router

Ett bättre alternativ är att konfigurera en router som PPPoE-klient, som visas i figuren.

Routern upprättar PPPoE-förbindelsen med leverantören och får en publik IP-adress samt annan nätverkskonfiguration. Lokala enheter (klienter) kommunicerar bara med routern via Ethernet eller WiFi – de märker inte att en DSL-förbindelse används i bakgrunden.

Fördelar med denna topologi:

  • Flera klienter kan dela samma internetanslutning.
  • Routern fungerar som NAT-brandvägg och skapar ett internt skyddat nätverk.
  • Vanligt i hushåll och små kontor eftersom det är både säkert och praktiskt.

Detta är den vanligaste användningen av DSL i praktiken – användarna märker inte av PPPoE eller DSL tekniska funktioner, eftersom routern döljer komplexiteten.

Nu har du lärt dig hur en DSL-anslutning fungerar i praktiken – från modemets koppling till DSLAM hos operatören, till hur PPPoE används för att hantera autentisering och IP-adressering. Du har också sett skillnaden mellan att ansluta direkt med en klient och att använda en router för att dela uppkopplingen.

Därmed har vi täckt hela DSL-kedjan, både tekniskt och praktiskt.

I nästa lektion går vi vidare till en annan vanlig bredbandsteknik: kabelbaserad internetanslutning, som ofta använder koaxialkabel och är vanlig i både stadsnät och hushåll. Vi kommer att jämföra hur kabelteknik skiljer sig från DSL – bland annat vad gäller bandbredd, delat medium och prestandapåverkan.